Historik

1974-1994

Judoklubbens historia grundlades av Stefan och Ingemar Arvidsson som hade börjat träna judo i Linköping respektive Jönköping. De fick kännedom om varandra och började träna tillsammans under hösten 1973.

Stefan fick sedan kontakt med den glade skåningen Seth Bengtsson, som hade svart bälte. Han drog igång jiujitsu träning och åtog sig att hålla i judoträningen om vi bildade en klubb. Han rekommenderade oss att gå ihop med brottarna för att slippa ifrån en del administration.

Brottarna var positiva och BK Framåt – Judosektionen bildades.

Träningen kom igång på allvar och intresset var stort.

Träningen bedrevs i Gislaveds Sporthall på hopbundna gymnastikmattor. Efter en tid flyttade Seth utan förvarning och klubbens fortsatta existens var i fara.

Men eftersom intresset fortfarande var stort beslöt Ingemar att försöka hålla i träningen, trots att han bara hade gult bälte. Kort därefter besöktes klubben av Gunnar Landsell, som flyttat från Skellefteå för att jobba i Anderstorp.

Han hade blått bälte och började hjälpa till med träningarna. Efter ett år ihop med brottarna tyckte den kärntrupp som hade växt fram, att klubben skulle utvecklas bättre om den stod på egna ben.

Upptaktsmötet hölls den 7 December 1974. En självständig judoklubb bildades och första ordföranden blev Gunnar Landsell. Övriga styrelsen bestod av Peiter de Vrij (v.ordf), Anders Hansson (sekr), Ingemar Arvidsson (kassör), Jonas Rydh, Mats Eriksson och Stefan Junerud.

Yama-Arashi Judo-Kwai blev klubbens exotiska namn. Men det fina namnet blev inte långlivat, det blev snart protester från högre ort att det redan fanns en klubb som hette Judo-Kwai och namnet ändrades till Västbo Judoklubb.

Klubben hade många medlemmar och intresset var särskilt stort bland ungdomarna och aktiviteten var god. I början hade man god hjälp av Ingemars moderklubb i Jönköping, Samurai. De stöttade verksamheten och hjälpte till med några träningar.

Stefan tog kontakt med sin gamle tränare i Linköping Istvan Hambalek, en av Sveriges främsta judokas. Han var tränare på ett träningsläger som ordnades 1975 och blev mycket lyckat.

På våren 1976 tog styrelsen ett drastiskt beslut att investera i riktiga judomattor. Peiter hade spräckt en tå på gymnastikmattorna och skaderisken var alltför stor att fortsätta med hopknutna gymnastikmattor. Tre hopbitna yngre gentlemän stegade en dag in hos fritidsnämndens ordförande, Peiter med foten i bandage och linkande på en käpp.

Resultatet blev att skyddsrummet i Sörgårdsskolan fick disponeras och mattor beställdes. Kommunen bidrog med en del pengar och ett banklån togs på 13.000 kr, en väldig summa för en ung judoklubb på den tiden.

Mattorna kom och verksamheten flyttades till Sörgårdsskolan.
Gunnar hade flyttat och tränaransvaret låg återigen hos Ingemar. Han hade bråda tider. Han i träningsläger och var på instruktörskurser. Han följde med ett gäng gamla kompisar från BK Samurai till ett veckoläger på Papendal Sportcentrum i Holland, med flera världslegender inom judon som tränare. Han brukade uppstressad komma ner till klubblokalen i sista minuten, efter att ha kört en runda i Anderstorp först och hämtat upp ett antal ungdomar som skulle träna. Vi den här tiden hade klubben också engagerat sig i Fritt Valt Arbete på Lundåkerskolan, ett samarbete som skulle hålla i ganska många år. Några duktiga ungdomar som skulle betyda mycket för klubben började också träna vid den här tiden: Anders Karlsson, Björn Carlsson och Michael Lindwall.

Mats Eriksson var klubbens andra ordförande.

Det var svettiga träningspass i skyddsrummet, dels för att det tränades hårt och dels för att syret tog slut väldigt fort i detta källarutrymmet. Klubben deltog också flitigt i olika distriktstävlingar.

Ett andra träningsläger ordnades 1978, nu med Jan Wikander från Borås som tränare.

Vid årsmötet 1979 blev Ingemar Arvidsson vald till klubbens tredje ordförande.

Under några år var träningen mer teknik och motionsinriktad och tävlandet inte lika flitigt. Detta delvis beroende på för få ledare. En ständigt återkommande fråga på mötena var lokalen.

Skyddsrummet med sin dåliga luft och betongpelare mitt på golvet var inte helt lyckad som träningslokal. Segslitna förhandlingar hölls om en lokal i Anderstorps sporthall.

Västbo Budoklubb blev klubbens nya namn 1981.

Namnet ändrades för att klubben under året startade en jiujitsu-sektion med Christer Sandbacka som ledare.

Den sommaren hade klubben fått i uppdrag att träna ishockeylaget GSK i judo som deras sommarträning. Tränaren tyckte det var kul och körde hårt, kanske för hårt eftersom det blev en engångsföreteelse.
Så blev det då äntligen klart och vi fick vår efterlängtade lokal i Anderstorps sporthall 1983.

När träningen började igen i Januari så var det i nya lokaler. Det blev ett klart lyft för klubben! Vid en gradering klarade Ingemar och Björn 1 Kyu, brunt bälte.

Ingemar har sedan han blev godkänd C-instruktör haft dispens från Budoförbundet att gradera i klubben till graden under sin egen.

Så att han klarade brunt bälte var också positivt för klubben. Under året gick han igenom en vidareutbildning och blev godkänd som B-instruktör.

Året därpå hölls en kurs för hjälptränare och fyra D-licenser utdelades i klubben.

Nästa stora milstolpe kom i Maj 1985 då Ingemar erhöll 1 Dan, svart bälte.

Ett gäng från klubben åkte ner till ett sommarläger på franska Rivieran vid Golfe Bleu med David Starbrook, 6 Dan som tränare.

Det var en härlig och händelserik vecka med mycket bra träning.

Det började nu också bli goda tävlingsresultat genom Anders och Michael. Det blev både silver och brons i Syd-cupen och inte minst Michaels 9:e plats i Ungdoms-SM.

För att fira klubbens 10-årsjubileum gjordes en bussresa till Swedish Judo Open i Lund. Under 1986 gjorde Michael sin militärtjänst vid idrottsplutonen för judo, och det visar ju vilken bra judoka han är.

Nu tog klubben även ansvar för styrke­träningsrummet intill dojon. Styrkeklubben var nerlagd och det fanns önskemål att judoklubben tog ansvar för styrkerummet.

Den verksamheten sköttes under några år, men blev aldrig någon riktig succé.
Nu blev det byte till klubbens 4:e ordförande, Anders Karlsson.

Anders och Michael satsar hårt på tävlingar och deltog tom i ett träningsläger för landslaget på våren 1987.

På sommaren var det åter dags för en resa till Golfe Bleu i Frankrike. Denna resan gjordes tillsammans med Vilhelmina Judoklubb.

Resan var en jättesucce! Nu skördades också frukterna av all hård träning med många fina tävlingsresultat. Anders och Michael blev Distriktsmästare i sina klasser, ett guld och två silver erövrades i Sydcupen, en bronsplats i Blinden i Oslo samt en 7:e plats i SM.

Detta året fick klubben ytterligare ett tränartillskott i Leif Österlind, svart bälte 2 Dan.

1988 blev ytterligare en milstolpe i klubbens historia.

Då hade första uppsättningen judomattor slitits ut och nya beställts. Tävlingsverksamheten var i centrum och för att få bättre sparring åkte man regelbundet till Borås för att samträna.

Anders tillbringade 6 månader på resande fot och besökte OS-judon i Seoul. Han passade på att träna mycket under resan i Korea, Japan och Australien. Klubben gjorde åter bra ifrån sig på tävlingar.

Anders blev Distriktsmästare och 5:a i SM, Michael 1:a i Syd-cup och 2:a i DM.

Ett par duktiga killar från BK Samurai i Jönköping bytte till Västbo Judo eftersom Samurais tävlingsverksamhet var dålig och att de kunde få bra sparring och bättre resultat genom bytet.

Klubben fick också två nya svart­ bälten i Anders och Michael som tog sina 1 Dan.

Ju-Jutsu-sektionen hade tränarproblem och den verksamheten lades vilande.

Man började också aktivt söka sponsorer. Tävlings­ framgångarna fortsatte under 1989 med Anders och Michael som Distriktsmästare, Anders SM 5:a. De tog medaljer i Syd-cup, Svenska cupen m.fl. tävlingar.

Anders och Michaels framgångar har sporrat hela klubben till fina tävlingar under de här åren och 89 erövrades inte mindre än 8 medaljer i DM.

En jätteprestation gjordes också då Västbo Budoklubb blev 5:a i Lag-SM av 18 deltagande lag. I västbolaget ingick Michael Lindvall, Anders Karlsson, Hasse Hellström, Leif Österlind och Robert Grybowski.

Verksamheten fortsatte att vara på topp även 1990 med egna klubbtävlingar och fina framgångar i övrigt. I DM togs det 8 medaljer med Michael och Hasse som 1:or, 11 medaljer i andra tävlingar, Zsolt Erös 3:a i Ungdoms-SM, Robert 3:a och Anders 7:a i SM och Michael 7:a i Öppna Norska. Under flera år har klubben arrangerat regionala ungdoms­ tävlingar.

Anders tog initiativ till en regional lagtävling som klubben sedan arrangerade.

Under 1991 anställdes Kerstin Norrman-Karlsson som kanslist på halvtid för att avlasta tränarna från allt pappersarbete.

Klubben återtog nu sitt gamla namn Västbo Judoklubb, då verksamheten endast omfattar judo.

I engagemanget inom Ungdomsalliansen har flera uppvisningar gjorts. och man deltar i 6:e Juni-firandet.

I Maj 1991 stod Västbo Judoklubb som värd för DM­ tävlngarna, ett arrangemang som fick mycket beröm av deltagande klubbar. Resultaten var också lysande med 10 medaljer och Goran Hadzic och Michael Linvall som mästare. Det blev ett antal bra placeringar också i andra tävlingar och framför allt av Zsolt Erös som blev 1:a i Syd-cup och Facit Cup, 2:a i U-SM och 5:a i J-SM.

Styrelsen vill ha en större spridnings av arbetsuppgifterna och har inrättat ett antal olika kommittéer för att bredda verksamheten och ansvaret.

Tävlingsaktiviteterna dalade en del under 1992 och klubben representerades endast i 4 tävlingar, men gjorde ändå bra resultat i DM med 6 medaljer och guld för Michael och Zsolt, som blev I :a i både junior och senior-klasserna.

Att klubben fortfarande har en bra bredd visar att man vann Västbo Lag-cup.
Tävlingsambitionerna har dalat ytterligare under 1993 och 1994.

Klubben har deltagit i främst ungdomstävlingar i Smålandsdistriktet samt DM. Ungdomarna är duktiga och gör bra ifrån sig och en hel del medaljer skördas fortfarande. Klubben är nu inne i en period med lite för få ledare för att kunna köra det antal träningar som önskas. Det är en svacka i nyrekryteringen av tränare och ledare.

En av höjdpunkterna i denna perioden var när klubben fick förmånen att träna det alpina damlandslaget i judo. De hade sitt sommarläger i Hestra i slutet av Juni 1994 och ville ha några timmars kampsport för att ge fysisk styrka och att få prova något nytt. Ingemar, Anders och Michael tog hand om 20 vältränade skidtjejer med bl.a. Pernilla Wiberg, OS och VM-mästarinna och Kristina Andersson.

Tjejerna tyckte det var en kul och mycket givande träning. Alla förärades en av klubbens pikétröjor.

Skall man sammanfatta Västbo Judoklubbs 20-åriga historia så kan man skryta med att ha varit mycket duktiga.

Antalet medlemmar har varit högt och det har alltid varit ett stort antal ungdomar som har tränat flitigt. Däremot har det varit lite si och så på vuxensidan.

Men tack vare en bra kärntrupp av tränare och ledare som har hållit igång i många år så har klubben kunnat ha denna mycket fina utveckling. Det är nog få landsortsklubbar förunnat att ha så många medlemmar och nå så fina tävlingsframgångar.

Sammanhållningen i klubben har alltid varit mycket god och osämja har aldrig förekommit. Det är bara att önska Västbo Judoklubb en fortsatt lika fin utveckling i framtiden.

Text: Ingemar Arvidsson 1994.12.08